Lucka 9 – Premisser: Skriv en scen som utspelar sig på en julfest med jobbet. Du väljer själv perspektiv och protagonist. Krydda gärna med dialog! Vad är det för stämning? Är alla med? Vilka konflikter kommer upp till ytan eller kan anas därunder? Delas det ut julklappar? Håller någon tal? Tjuvröker någon på balkongen? Blir det pinsamt? Blir det mysigt? (max 700 ord)
Mitt vinnande bidrag:
Saffranskakan lyste gul som solen och de röda granatäppelkärnorna glänste som rubiner. Elvira såg hur Britt-Marie nästan sprack av illa dold stolthet när hon placerade ut kakan på bordets mittpunkt. Bakom dem stod Börje med böjd rygg och plågat ansikte. Ryggskott igen. Men inget kunde stoppa honom från att avnjuta ett dignande fikabord.
Elviras bidrag i form av bleka vaniljmuffins låg och skämdes på sitt fat intill svällande lussebullar och läckra mintkyssar. Elvira märkte hur hårt hon virat plastpåsen kring fingrarna. Det var en nervositetens ovana som hon aldrig blev kvitt med.
”Såhär lyxigt hade ni det inte på Västeråskontoret va”, sa Patrik på kundtjänst och blinkade.
Elvira log artigt mot sin kollega. Inte alls, tänkte hon torrt. Klassiskt julbord på Franks och presentkort för tusenlappen i julgåva. Plus julbonus. Men nej, i jämförelse stod det sig slätt mot knytkalas en tisdagseftermiddag klockan tre.
Nu gled cheferna in i personalrummet. Trevor som var tillsatt avdelningschef sedan oktober hade skojat till det med en julslips som spelade musik. Jutta hade blanka julgranskulor hängande i öronen; hon hade innehaft posten som personalchef sedan 1985 då gamle Ottar Jönsson omvandlade firman till aktiebolag. Elvira hade mer än en gång fått höra historien om hur Jönsson startat med två tomma händer i sitt garage och hur det vuxit från simpel lampskärmsmontering till ett av Sveriges största företag för tillverkning av belysningsarmatur. Dock verkade legenden om Jönsson vara begränsad till Fagerstakontorets fyra väggar.
Britt-Marie slog ihop händerna.
”Nej men ni, nu tycker jag att vår duktiga kapten för den här skutan säger några ord!”
Trevor skrattade till.
”Jaså, jag trodde du skulle bjuda till bords! Kapten, jo man tackar. Hör ni, gott folk. Nästa år styr vi mot öppna hav…”
Under resten av hans tal zoomade Elvira ut. Patrik väckte henne ur dvalan i samma stund som alla höjde sina glögglas i en unison skål. Hon var tacksam för Patrik även om hans skämtande retade gallfeber på henne ibland. Han var åtminstone den enda som fått henne att känna sig välkommen och visat henne vartenda Excelark fast hon haft exakt samma arbetsuppgifter och kunde allt som rinnande vatten.
Britt-Mari stegade fram med en av Elviras muffins mellan tummen och pekfingret.
”Jättegoda muffins, verkligen.”
”Tack”, sa Elvira. ”Din kaka ser också väldigt god ut.”
Britt-Maries ögon gnistrade till.
”Ta gärna en bit. Det är faktiskt min dotters recept. Frida, hon som hade tjänsten före dig. Du kanske hann träffa henne innan hon fick sluta på grund av personalbrist?”
Det knöt sig i magen på Elvira. Hon ursäktade sig och gick in i köket och spolade upp kallt vatten i ett stort glas.
”Törstig?”
Trevor hade följt efter henne och lutade sig bekvämt mot kylskåpet. Han nöp i slipsen och gälla toner av Bjällerklang stack i öronen.
”Visst är den för jävla dålig!” sa han glatt. ”Tror du dom gillar den?”
”Menar du slipsen?”
”Man måste bjuda på sig själv.”
Elvira drack upp vattnet i ett svep och torkade sig med baksidan av handen.
”Fanns det verkligen inga pengar över till ett vanligt julbord?”
”Äh, det här är väl mysigt”, log Trevor. ”Dom är inte vana vid annat, det där är tradition här.”
Elvira satte ner glaset på bänken med en smäll.
”När ska du berätta nyheten då?”
Trevor blev mörk i ansiktet.
”Var inte en sån partyförstörare, Viran.”
Han gjorde en demonstrativ vändning och gick ut till de andra. Elvira stirrade ner i diskhon och svor tyst för sig själv.
Utanför hördes muntra skratt. Trevor stod i en cirkel med uppkavlade ärmar och berättade roliga historier. Till och med Patrik skrattade, vilket förargade Elvira.
Patrik upptäckte Elvira och viftade mot henne.
”Kom å lyssna. Har du hört de här galna historierna Trevor berättar om? Helt galet!”
Elvira klev ut i ljuset. Herregud, Trevor var verkligen i sitt esse.
”Ska du inte berätta den roligaste historien då, Trevor?” kastade Elvira fram.
Trevors leende stelnade till.
”Nu vet jag inte vilken du menar…”
Elvira satte armarna i kors. Allas blickar var nu riktade mot henne.
”Om den när Fagerstakontoret lägger ner”, sa hon frostigt. ”Vilka får behålla jobbet då? Förutom du och jag som fortfarande är skrivna på huvudkontoret?”
Allt som hördes var de gälla tonerna av Bjällerklang.